Den här sagan är i likhet med alla andra sagor helt sann, och det vet jag för jag har varit med om det själv.
Jag och brorsan skulle ut på vår första husvagnssemester med familjen. Vi hade rest hemifrån tidigt på morgonen, vid lunchtid hade vi ätit lunch i Piteå och framåt femsnåret så närmade vi oss äntligen finska gränsen. Solen hade legat på hela dagen och allt var varm och klibbigt. Jag var trött, less och hungrig. Brorsan satt och sov i sätet bredvid mig. Han hade munnen öppen och det såg nästan ut som han dreglade. I framsätet satt mamma och blundade och pappa körde och lyssnade på pratradio. Utanför var det bara granskog.
Ur fickan tog jag upp en oanvänd snytnäsduk och rullade den noggrant mellan händerna till en liten boll. Jag kollade i backspegeln om någon skulle se något och sen tryckte jag in pappersbollen i munnen på brorsan och la mig sedan snabbt mot bältet och låtsades sova. Reaktionen lät inte vänta på sig. Ett hårt slag i magen å så var det igång. Jag försökte hålla bort hans händer medan han försökte klösa mig, Ajjjj! Mamma la sig i. Lugna er nu annars blir det inget godis! Det var han som började, sa jag snabbt. Han stoppade ett papper i min mun, gnällde brorsan. Det gjorde jag inte alls, skrek jag tillbaka. Brorsan måttade ett slag mot min arm. Jag försökte nypa tag i hens ben. Sluta, skrek mamma. Pappa bromsade bilen så att däcken tjöt. Bältet tryckte mot bröstkorgen. Bilen stannade mitt på vägen bredvid en liten skogstjärn. Inget sa något mer. Pappa vände sig mot oss och såg oss länge i ögonen. Jaha, där rök vårt sista godis, tänkte jag surt. Brorsan knuffade mig i sidan. Jag vände mig bort jag förstod vad som skulle komma. Var det inte här vi skulle bada? sa pappa. Va. Kommer ni inte ihåg det, fortsatte mamma, det bestämde vi ju i piteå.
