Jeanette älskade Titanic!
Mycket av hennes tid gick åt till att fundera hur det skulle varit om hon varit där.
Inte på skeppet, det riktiga alltså, utan med leonardi di caprio.
Hon drömde ofta om honom.
Eller om någon som var som han.
I filmen.
Ett minne:
Det är när hon träffade Gunnar första gången.
De hade gått på bio tillsammans, och sett Titanic.
Det var precis då filmen kommit ut och Jeanette hade visserligen redan sett den men det hade hon inte sagt till Gunnar.
- Jag vet faktiskt inte, det är nån ny film om Titanic, svarade hon på frågan vad det var för film.
Men han verkade gilla den. Han blev godkänd.
Och efteråt.
När de gick över bron till Hisingen hade de stannat och sett ut över vattnet. Han hade stått tätt bakom henne, och lyft upp hennes armar som vingar mot vinden så att det kändes som hon nästan flög – precis som på filmen.
Det var nog först då hon förstod att hon var kär.
Sen hade det bara blivit sämre.
Nutid:
I en husvagn någonstans utanför ett mindre samhälle i inre Dalsland.
Jeanette och Gunnar är på sin årliga ”förbannade” husvagnssemester.
O hur hon ångrade att hon de köpt den där vagnen.
- Men det kan väl vara roligt, hade han sagt.
- På vilket sätt då, hade hon tänkt men istället sa hon, vi kan väl åka ut och titta på en…
Hon hade kanske tänkt att priset skulle avskräcka men så hade de haft begagnade vagnar och innan hon visste ordet av var de stolta husvagnsägare.
Väl hemma hade Gunnar ställt upp vagnen på garageuppfarten.
- Men så praktiskt.
- O vad smart.
- Finurligt!
Vilka använder såna ord nuförtiden (jo Gunnar…)
Men åter till husvagnen.
Det har regnat i tre dagar.
Tvätt hänger på tork överallt.
Längst inne i soffan sitter Jeanette och försöker få in ettan på den lilla husvagntvn.
- Gunnar, du måste vrida antennen! Gunnar!
Men Gunnar har redan gått ut för att prova sin fiskelycka i den lilla ån nedanför parkeringen.
- Gunnar! Vad i helvete! Nehe, han har gått.
Nu har hon gått över till att prata med sig själv… det är aldrig att gott tecken.
Gunnar brukar höra det ibland, precis när han vaknat och hon redan gått upp.
Nej, nu går hon och muttrat brukar han tänka. Nu är det slut på mjölk eller nåt och då är den morgonen förstörd…
Jeanette är en mästare på att elda upp sig själv och när hon väl lyckats med det kan hon brinna i flera timmar.
Det gillar inte Gunnar och då brukar han oftast gå iväg.
OCh det gr henne bara ännu argare.
- Jaha, nu har han gått ner och fiskat. Fan fan fan fan.
